Vasaloppet 2017


Sedan jag var barn, har jag drömt om at göra en nordisk klassiker. I 2004 tog jag första steg mot det då jag cyklade ‘Sjælland Rundt’ (300 km cykellopp) för sen då att skulle ha klarat av exempelvis Vasaloppet och en simtävling inom ett par år.

IMG_0881

Livet bjuder dock inte alltid upp till dans. I 2005 blev jag nerslagen och stod kvar med en förvärvad hjärnskada. Lägg till type 2 diabetes några år senare, men drömmen levde vidare.

Nutid… Jag skulle inte als ha deltagit i Vasaloppet i år, men en möjlighet bjöd sig plötsligt, då jag kom i kontakt med en dansk kille, som hade en startplats. I mellantiden hade jag ärande i Mora för att köpa Rollersafe rullskidor och träna lite i Grönklitt. På plats i Mora under fredagen drog det dock mycket i mig efter att få åka, så jag började kolla lite på olika ställen som startplatser.se och DBA.dk. Som skrivet fick jag kontakt till en dansk kille, som ville sälja sin startplats.

Forhandlinger fulgte med min underbara familj och plötsligt stod jag något nervös med en startplads till 90 km skidtävling i ett landskap, jag bara kände till den sista halvan av – och mentalt oförberett är vist en mild underskattning.

De första 3 kilometer upp den brantaste bakken försiggick med mellan stilstånd och 4 km/t. Jeg lyckades med att undvika brutna stavar även om det var mycket trampan på stavar och skidor på vägen upp. Jag åkte på Madshus intelligrip-skidor och skulle ha satt mina bindninger fram, så jag hade haft bättra fäste, men man lär av sina misstag till nästa år.

Efter den förste bakken gick det fint uppe på Myrran med gott glid och jag tog en del placeringar. Här kändes det skönt att följa med klungan. Föret var fint trots att spåren var ganska sönderkörda. Vid Smågan och Mångsboderna drak jag 3 koppar med sportdryck, blåbärssoppa och buljong, men det verkade inte ha varit tillräckligt eftersom jag halväggs upp för Risberg stötte in i en mur under saxningen  Det kom till att påverka mig hårdt helt in till jag kom till Oxberg. Dock kände jag hela tiden att jag lå i god tid förra tidsgränserna och det var ju skönt.

Jag åkte snabbt utförs och hade ingen problem med att stå på skidorna trots att det egentligen var det, som jag var mest nervös för. I utförslöparna åkte jag om en hel del som hade passerat mig på vägg upp till Risberg. Jag bromsade inte mycket och stod mest i fartställning i spåren.

Problematiken med tröttheten drabbade mig stenhårdt igen mot Evertsberg och då var jag faktisk nära på att ge upp innan Evertsberg trots att jag fortfarande hade gott om tid på mig. Jag kunde inte fatta att jag gick så långsamt gentemot mina vanliga träningstider uppe i Grönklitt som låg 3 km/t fortare. Jag fortsatte samma system med att dricka 3 kopper vätska vid varje station, men jag hade ingen känsla av att skulle kissa. Turen var underbart vacker och spåren började bli bättra efter Evertsberg då man hade varit ute med pistmaskin. Nu gick det lättare med glidet trotts tröttheten.

Vid Oxberg var det en läkare som sprang ikapp mig när jag lämnade kontrollen och han frågade mig om jag hade kissat. Det hade jag inte och då sa han till mig att jag skulle dricka så mycket att jag var tvungen att kissa. Annars skulle jag nämligen inte fixa till saltbalansen. Dricka gjorde jag vid närmaste chans efter Oxberg och efter att ha kissat så gick det ungefär en kvart och sen började jag piggna till och kunde då åka allt mer fort in mot Mora. Så vem den läkaren nu var, så räddade han mitt Vasalopp. Jag tog 55 placeringer från Eldris till Mora och kunde även hoppsaxa uppför de sista små krönen inne i Mora.

Väl i mål var äventyret slut och det kändes lika plötsligt som när jag stod vid starten på morgonen. Jag var mycket rört när jag krossade målporten och skrek ut min glädje över att ha klarat det!

Här ska följa ett stort tack – Jag kunde icke ha gjort det utan min fantastiska familj och käreste, mina föräldra, mina syskon (inkl. barn), som förser mig med stor inspiration. Mina arbetskolleger i Sverige och ‘Center for Hjerneskade’ i Köpenhamn. Utan Er ville jag aldrig ha genomfört Vasaloppet!

Såklart måste jag också tacka mina patienter på Hospice i Malmö, som gång på gång visar mig, att inget absolut INGET är omöjligt.

Till slut ska jag inte glömma att tacka Skidspar.se utan vilka jag inte kunde ha fått så många härliga skidminnen i spår runt omkring i Sverige. Skidspår har naturligtvis varit en oerhört viktig samarbetspartner för mig när det gäller att hitta preparerade skidspår för min träning och i min kamp med typ 2 diabetes. Jag er mycket stolt över att vara skidspårsambassadör.

Vasaloppet er en storslagen naturupplevelse, när det ligger så mycket snö. Temperaturen lå mellan -7 og -3 hela dagen! Testa det!

Fotos är från både Vasaloppsarenan såväl som olika favoritplatser i Dalarna.

IMG_0620

 

Advertisements

Skriv et svar

Udfyld dine oplysninger nedenfor eller klik på et ikon for at logge ind:

WordPress.com Logo

Du kommenterer med din WordPress.com konto. Log Out / Skift )

Twitter picture

Du kommenterer med din Twitter konto. Log Out / Skift )

Facebook photo

Du kommenterer med din Facebook konto. Log Out / Skift )

Google+ photo

Du kommenterer med din Google+ konto. Log Out / Skift )

Connecting to %s

%d bloggers like this: